Jag måste tömma mitt hjärta innan ögonen stängs igen. Trodde jag var påväg att somna tills jag var tvungen att springa in på toaletten och kasta mina armar runt toaringen. Jag har accepterat denna avskyvärda och konstiga livsstil men något jag aldrig kommer lära mig leva med är denhär gallan jag spyr upp, den som kommer som flera liter. Det är gallan som får mig må sämst. Äckligaste smaken, halsen skriker av smärta och jag faller tårar just bara för jag äcklas så av situationen. Vill inte klaga, inte söka sympati eftersom jag redan får de i överflöd. Men dehär är det jag är ledsen av! Denna del av mig gör mig ledsen, likaså värken i min kropp och mitt meningslösa psyke. Jag känner mig trasig. Sönderskuren, förträngd, intryckt, uppryckt, öppen, sårbar. Orden skulle kunna fortsätta i oändlighet. Känslan inom mig går inte att förklara på bästa sätt. Jag vill inte leva såhär längre. Jag vill inte känna såhär. Och jag orkar inte göra ett jävla skit åt det.

Känner du lyckan genom sorgen?
Jag har inget mer än mina tankar