I skrivandes stund sitter jag och smuttar lite på en Gainomax då mitt proteinpulver tagit slut och att de för mig just nu kanske är enda sättet för mig att överleva kroppens utbrott ännu en gång. Jisses, en Gainomax. Tänk att jag sitter och dricker den på obestämd tid med hela 270 kcal i? Galet. Verkligen. Har jag ingen aning om att de kanske inte är så nyttigt som jag tror? Just nu dricker jag bara för att det är så otroligt gott och jag som sagt måste klara ännu en kris.

 

Som jag berättat tidigare blev jag sjuk förra hösten, alltså 1 år sedan. Jag hoppade av skolan, får inte behålla någon mat eller liknande. Yadayada! Ni har hört den historian nu så det räcker. Under denna tid har jag provat det mesta mellan fet mat, fetfri, stekt, kokt, varm, kall, färdig, tilltagad, frukt, grönsaker, protein, proteindrinkar, youghurtar, vätskeersättande, vitaminer osv. Har försökt fram och tillbaka att hitta en balans mellan vad som är relativt bra att äta och vad jag älskar att äta. Då mat är en stor passion i mitt liv och jag är en liten tjej som skulle mer än gärna trycka i sig mer än det får plats, om det fanns någon möjlighet för mig att göra det!! Men eftersom jag gått ner mellan 10-12 kg, då min magsäck blivit otroligt mycket mindre så funkar det inte riktigt så. Och så fort jag äter får jag ett otroligt illamående och måste kräkas. Även om jag önskar jag kunde äta mycket mer. Hade jag kunnat hade jag bulkat just nu! För vi lever bara EN gång. Vissa tycker vi ska leva denna gång nyttiga och bra för att leva längre men JAG lever hellre 10 år mindre och ett jävligt skönt liv. Där jag kan hitta en balans mellan njutning av mat/kost och en grym träning. Och självklart VET jag att man snabbare når sitt mål om man äter: Bra fetter från t.e.x nötter, avokado osv. Mycket kvarg som från t.e.x Kesella, keso osv. Mycket protein som t.e.x kött, kyckling, ägg, tonfisk osv. Listan kan göras lång om vad som är bra att ätas och inte!

Andra får gärna leva jättenyttigt liv om dom vill men den dagen jag blir helt frisk igen kommer jag äta vad jag känner för alldeles utan dåligt samvete. Anledningen till varför jag äter snålt med kolhydrater är för att jag avskyr att få upp de och för att de lilla jag får behålla vill jag ska gynna träningen eftersom jag trots min sjukdom lägger ner så mycket tid på träningen. Jag är inget nyttigt freak som kan allt. Absolut inte. Och min familj skulle skratta åt mig om jag skulle få för mig att äta nyttigare än nu. För dom har alla tränat väääldigt många och jag har alltid blivit lärd att DET GÖR INGET om du vill äta lite bröd till maten, eller om du en dag är störtsugen på chips, eller om du tar någon potatis till köttet för att få en fylligare måltid - Om du ändå tränar och håller igång. Det gör absolut ingenting! Och framförallt inte om du har lätt att tappa kilon - öka muskelmassa - har mindre underhudsfett osv. Det har blivit sånt otroligt hysteri. Alla tävlar om vem som är nyttigast? Snälla någon! Ska man vara väldigt noga är det inte bra att äta mycket frukt heller? För i för mycket mängd blir det också mycket kolhydrater. Jag ser absolut inte det som något negativt för det är såklart ett mycket bättre val än självaste godiset. Men alla väljer själva vad dom vill äta! Men det har blivit som någon slags "trend" att publicera bilder på en jävla massa frukt. Jag tänkte för några månader sedan testa Choklad-founde med frukter och choklad. Blä! Jag gillade de inte alls, men innan jag hunnit provsmaka publicera jag det på Instagram och det var inte många sek innan väldigt många gillade. SJÄLVKLART tror jag på att folk gillar de, men det har blivit så vanligt att man gör maten fin på bilden mer för att publicera än för att äta. Jag säger det för jag själv märkt av det! Att jag tycker det är kul att fotografera maten och att jag bryr mig om hur det ser ut på bild. Men vi glömmer ju bort att behaga våra magar och våra behov innanför huden istället för bilden av oss utåt?

 

Sen har alla totalt olika förutsättningar, svårigheter osv. Att nå önskade mål inom kost och träning. Alla startar från totalt olika utgångspunkter och är uppbyggda på olika sätt. Men jag tror vi fokuserar mer på så alla andra äter - kan jag också äta! Ännu en grej jag själv märkt av att jag styrt in mig själv på. Men det är lättare att se andra göra sådana misstag. Många säger att jag blivit ett träningsfreak och att jag äter väldigt nyttigt FÖR att dom sett det utåt. Men det är ju något jag jobbar för? Jag sliter med min kropp EGENTLIGEN väldigt mycket mer än jag borde. Jag tvingar ut mig själv i regnet, jag höjer intaget av protein för jag vet att de är positivt i träningens syfte. Det är inget som kommer utav sig själv? Men BARA FÖR DET vill jag inte att folk ska tro at jag är perfekt. Vänner omkring mig har blivit chockade då dom vet vilket matvrak jag är. Jag fuskar väl också? och då jag inte får behålla mycket alls går mitt humör och mående i berg-och-dalbana. Klart jag kan springa in och köpa en chokladbit bara för att ställa de till rätta? Klart jag kan äta mycket frukt och annat för att få en stabil nivå men eftersom min livsstil är otroligt oförutsägbar kan jag inte - förrän jag blivit frisk, leva ett normalt liv efter anpassad mat och dryck. 

 

Det är just därför jag blir såhär sjuk ibland. Tömmer min kropp totalt och just nu har jag inte fått i mig varken mat eller dryck sen igår och jag börjar känna mig ganska uttorkad. Att jag får lite cravings efter glass, dricka, mat osv just nu gör ingeting. Och visst är det surt att jag missar endel träning men jag sprang senast igår. Och jag hade missat minst lika mycket om jag sprang fast jag mådde såhär för då hade jag ändå kollapsat. För det är SÅ otroligt viktigt att vila. Vila och återhämtning är minst lika viktigt som själva utförandet på gymmet eller någon annanstans! Jag hade inte kunnat bli uppfostrad på bättre sätt då min pappa tycker de är löjligt påstående att hela tiden träna. Eftersom återhämtningen har så otroligt stor del i processen. 

Jag har hamnat på bloggar där de publicerat deras scheman och man ser att vissa har tränat t.e.x axlar 4 dagar i rad? Hallå? Vila då? Byta muskelgrupp möjligtvis? 

 

Jag får nypa mig själv ganska ofta för att förstå att det INTE gör något att unna sig ibland. Med måtta! Jag har märkt hur svag jag blir om jag hoppar över de där lilla knäckebrödet med ost på på morgonen.

 

Sen är det absolut inte så att alla som är smala är vältränade. Och att alla smala har snabbare väg till resultat. De som finns hos smala som möjligtvis är fördelaktigt är minskat underhudsfett VILKET gör att de är lätt att framhäva muskler. Men det är en jävla skillnad på att framhäva och BYGGA MUSKLER. En person med otroligt lite underhudsfett behöver knappt träna och trots det syns magmusklerna. Men en person som har underhudsfett och som tränat ordentligt och äter bra kan uppnå exakt samma sak. Och nästan bättre! 

Och då ligger det en extrem process bakom och DET tycker jag är grymt!

Alla ser olika ut. Alla äter olika och alla väljer att leva olika.

 

Jag vill bara påpeka lite saker. För efter ett långt och lärorikt samtal med en vuxen person som betyder mycket för mig i helgen har jag tänkt om lite. Att det viktigaste är faktsikt inte utsidan, utan insidan. Och såklart har jag vetat det hela livet men jag fick ytterliggare bra argument till just varför det är så! Jag blev ifrågasatt varför jag ens tar in och lyssnar på alla dessa ideal om det ändå inte är viktigt för mig.

Jag har märkt att jag påverkats väldigt mycket av det även om jag inte vill. Och jag har märkt att de äkta människor i mitt liv är de som älskar mig oavsett hur jag ser ut. Jag blir ingen bättre människa för jag tränar ihjäl mig, snarare sämre för jag får en förvrängd bild av det hela. För någon månad sedan sa jag att detta skulle bli en träningsblogg men det håller inte! Jag har roligare liv med betydligt fler valmöjligheter. Träning är bara en liten del av allt jag gör och vill göra. Jag vill ha min rutin att träna regelbundet men jag vill inte att det ska stoppa där. Vill inte att hela mitt liv är bildat runt vad jag äter för mat eller vilka övningar jag gör på gymmet. Jag vill att människor ska tycka om mig för vilken person jag är. Inte för vad jag hela tiden åstadkommer!

Även om respons och uppmärksamhet är en väldigt bra medecin på vägen så är riktig kärlek från vänner och familj SÅ otroligt mycket mer!