Psykologisk geggamojja
Nu ska jag faktiskt gå och lägga mig. Jag är så fruktansvärt trött och känner mig bara ledsen.
Som Mia Skäringe säger.. Jag har psykologisk geggamojja i huvudet som tar allt för mycket plats.
Jag grubblar alldeles för mycket. Vill att allt ska vara över. Stressen över körkortet, att tatueringen
ska vara klar, att jag inte hela tiden behöver känna mig såhär. Jag känner att jag klarar mig själv
väldigt bra men ändå är det fan jobbigt. Speciellt under högtider som jag inte varit själv på på över
4 år. Det är bara en känslig tid antar jag. Å helt enkelt bara hormonerna som fått utbrott.
Här får ni några bilder från igår iallafall. Hade ju kanske känts bättre om man mindes mer än 1 kort...
Åh här sitter jag och lipar över att jag saknar dig så mycket redan min älskade vän.
Jag hatar detta. Och tänker inte före vi säger hejdå för jag försöker att inte tänka på hur
långt ifrån varandra vi kommer vara och hur lång tid det är kvar tills vi ses igen.
Det gör så ont att veta att en del av sig själv inte riktigt är med en hela tiden. Älskar dig!
Kommentarer
Trackback
