Bara för att jag är värd detta.

Jag är så stressad över allting. Hur körlektionerna ska gå ihop och hur jag faktiskt ska hinna

med pluggandet. Vad jag ska ha på mig i övermorgon, om mina beställningar hinner komma,

hur ont tatueringen kommer göra på Torsdag, vad jag ska ha på mig på Fredag, när kalaset

ska börja på Lördag, när jag ska åka tillbaka till körskolan på Söndag, vad jag ska ha med mig

nästa vecka, när jag ska göra uppkörningen och hur jag ska palla trycket inför teorin.

Något jag glömmer, mestadels men ibland kommer på och försöker få mig själv att tänka på

är att ta in, ta in allt som händer just nu. För jag VET med mig att dessa veckor kommer bli såna

minnen för livet. Och jag vill inte känna att jag har plågats eller stressat mig igenom varje minut.

Försöker stanna upp in i mellan åt och ta in alla känslor som bubblar i magen och känslan

av att jag klarar mig. Att jag mår bättre såhär. Än att ständigt ha någon som ljuger för mig,

beter sig illa eller "vänner" som bara hör av sig när de vill något/stöd. Jag har kommit

till en punkt i livet där jag ibland faktiskt känner att jag mår bättre än vad jag gjort. Faktiskt.

Och när allt lugnat sig. När körkortet är taget, tatueringen är klar och julen kanske är över.

Då ska jag ta tag i musiken på riktigt. Men nu ska jag bara njuta av denna karusell även om

den går waaay to fast så klarar jag det. Jag pallar det. 

Nu ska jag plugga. Första dagen har gått jättebra och jag är taggad inför imorgon.

På Onsdag börjar helgen och jag fyller om 3 dagar. Och Hanna kommer!!