Att välja lycka?

Exakt hur förklarar man det bättre än att man väljer att tänka positivt istället för negativt?

En balansgång där man går mellan vad man borde, vill, förtjänar, känner och tycker

Varför är vi så förbannat känsliga för saker vi redan är medvetna om? Vi blundar några sekunder

extra men när verkligheten är här och hälsar på klarar vi ingenting. Vi blir som små barn igen

Jag vill ibland ställa mig upp på riktigt och tro på mig själv som alla runt om säger att jag borde

Väl där, på toppen, när jag står halvstark och redo att börja sätta sig själv i centrum

Kommer en fjantig känsla och petar på en, nog hårt för att man faller ner igen till samma utgångspunkt.

Vissa saker är jag så skeptisk till att klara när det gäller mig, även om jag har så himla 

fina människor runt mig som hela tiden trycker mig uppåt så envisas jag om att vara svag.

För jag vet att de finns andra också, som gillar att se mig så. Underst.

Jag är bara så trött på att hela tiden, gång efter gång, göra mig själv besviken.

Antingen bestämmer jag mig för att klara vissa saker, eller så kommer jag stupa.